Vi har sorg

Min mamma lämnade denna värld den 8/5-2010
Har skrivit en del sedan dess om sorg och vad den betyder för mig och hur det är att ta sig igenom den.
Det är inte första gången jag går igenom en sorgprocess, men det är nog alltid svårt att förlora en mamma.

2010-05-21

Ett liv i melankoli (sjukligt svårmod).

Jag tror inte att du längtade efter döden.
Jag tror att du ville få slut på ett långt lidande.
Men du fann ingen annan väg att gå.
Vi har varit med förr.
Vi kan proceduren.
Vi har följt dig genom alla skeenden i livet.
Men vi kunde inte hjälpa.
Vi kunde bara finnas.
Ingen är arg.
Vi är bara ledsna, förkrossade.
Vi förstår.

När livet mestadels är svart och ljuspunkterna korta,
Då kan det vara svårt att tänka att efter mörker kommer ljus.
Efter regn kommer sol.
Jag vet att du tänkt så, vi sa det också.
Men år ut och år in med ett ständigt kämpande.
Du sa; Jag kämpar som fan.
Vi vet att du gjorde det.
Livet är inte rättvist,
det är det enda vi kan vara säkra på.
Jag har sagt att alla är sin egen lyckas smed.
Men jag är inte säker längre.

Hur kan någon så glad, så sprallig, så rolig,
påhittig och kreativ på många sätt?
Vara så ledsen inuti?
Du ville inte ha en diagnos.
Det räckte med att vara alkoholist.
Du var deprimerad långt före alkoholen tog över.
Som doktorn sa sista gången på sjukhuset.
Alkohol är en dyr självmedicinering.
Ekonomiskt, socialt, fysiskt och emotionellt.

Man kan likna livet vid ett paraply.
De flesta går under ett vitt paraply med vissa prickar av svart.
Livet är ganska ljust, men ibland stöter vi på vissa problem.
Medan det för somliga är ett svart paraply med prickar av vitt.
Livet är alltså mestadels svart men med vissa ljuspunkter.

Vi väljer inte själva.
Du sa; Jag har inte valt att vara sånhär.
Man säger att vi varje dag har ett val.
Vi väljer själv vad vi ska göra med dagen.
Men jag är inte säker på det heller längre.

Sov gott lilla Mamma.